Söndag
Känner mest att jag är trött. Trött i många avseenden, trött fysiskt, trött psykiskt, trött på att vara trött. Fan vilket fult ord, trött. Jag känner mig slutkörd. Jag vill vila. Många tycker säkert att jag får vila väldigt mycket eftersom jag knappt går i skolan, men jag vilar inte, det kan jag säga. Dels för att jag har många andra saker jag gör för att må bra, jag tränar i princip varje dag, jag pluggar, jag tränar med hunden, jag går på möten, jag träffar människor och så vidare. Detta låter ju helt underbart, jag får ju vila hela tiden! Ja, det skulle det vara om man inte hade en massa som ställer till det för en. Min tillvaro ser inte ut som den har gjort. Just nu klättrar jag uppför på en väldigt trasig och hal stege. Ibland är den lite lättare att klättra på, ibland känns den helt omöjlig.
Jag tränar på att fungera som en helt jävla vanlig person, en person som kan gå på affären utan att känna sig helt utlämnad och rädd, en person som kan träffa sina vänner utan att ställa in i sista sekund för att man tycker det känns obehagligt, en person som kan gå i skolan utan att få panikångest. Det är min skola. För nu.
Just nu känner jag mig rastlös. Det är kväll och jag borde vara trött, men det är jag inte, som vanligt. När jag går och lägger mig känns det som om det är mitt på dagen, självklart vet jag att det är kväll, men kroppen känner inte det. Jag är precis lika "igång" som jag är när klockan är 1. Jag blir rastlös, ångest och rastlöshet känner jag. Jag vet inte vad jag ska göra. Försöker hitta något slags lugn, men det infinner sig aldrig. Jag minns inte senaste gången jag kände mig helt avslappnad. Jag minns inte senaste gången jag kände ett lugn i kroppen. Det var länge sedan. Därför känner jag mig trött, trött och slutkörd. Jag vill känna mig avslappnad och lugn. Det behöver jag.
