Här kommer natten
Kall och jävligt lång.
Så, här kommer den sena kvällen. Alla kvällar då allt kommer ikapp mig och skyddet mot allt försvinner. Kvällar då jag inte har något annat än mina tankar och känslor. Inget ska synas, visst är det så? Det är ibland outhärdligt, vad ska man göra? Sova. Ja, tyvärr tar inte sömnen bort något. Eller jo, för en stund. Ångesten, jag vill ha ett ansikte på den. Jag vill förstöra den inifrån och ut, precis som den gjort för mig.
Jag befinner mig i en slags väntan. Väntan på något men jag vet inte vad. Är det såhär det ska vara? Var det det här jag kämpade för att komma till? Det är "bättre". Ja det är bättre men jag är trött på att höra att "allt är så mycket bättre". Det är inte som jag vill att det ska vara, jag vet inte vad jag vill, jag vet bara att jag inte vill att det ska vara såhär.
